Helgen blev fet, precis som väntat! 

Konserten var helt underbar, trots att jag fuckade ur och tuppade av. Blev utsläpad och omhändertagen av två fina sjuksköterskor dock, men jag lyckades trycka mig in i publikhavet igen och hittade tillbaka till mitt sällskap. Det tyckte sköterskorna var en dålig idé, det tyckte inte jag. Jag hade rätt. Blev hur bra som helst och jag missade bara en bråkdel av alla fina låtar! 

 

Nu har jag dock dragit på mig någon form av förkylning, så jag bestämmer mig för att skippa jobb imorgon och bli frisk tills på onsdag när jag får återse Matilda igen efter drygt en vecka ifrån varandra. (läs: en evighet)

 

Tänk vad skönt det känns att slutföra något som legat på is i flera månader. 

Jag menar självklart uppdrag 2 i den otroligt sega och tråkiga kursen naturkunskap 2. 

 

Visserligen slarvigt genomfört, men så fruktansvärt skönt att slippa tänka mer på det. Ett litet uppdrag kvar nu som plötsligt inte känns lika kvävande längre.

 

Och annars då? Jo det är bra, tackar som frågar! Livet rullar liksom fortfarande på och igår fick jag ett efterlängtat "JA" från min hyresvärd till att måla om och slänga ut alla gamla möbler i lägenheten. Nu väntar jag liksom bara på att min fina ska flytta in så att vi kan sätta igång!

 

(Imorgon kommer det finbesök i form av Clara & Madde. Vi ska på One Direction. Det kommer bli fett.)

Just idag är en sån dag där allt är så jävla fint. Solen skiner här i Stensjön, valpen tar ärovarv på gräsmattan och verkar lyckligast i världen, det finns tusen saker att se fram emot denna sommar och jag känner helt enkelt inte igen mig själv. Känner inte igen mitt liv. Visst finns de olidligt tråkiga dagarna kvar ibland, när det känns som att tiden står stilla och man blir ensammast i världen, men de blir allt färre och kortare. Och snart lär de vara försvunna helt, med ny sambo och förhoppningsvis ny färg på väggarna.