Just idag är en sån dag där allt är så jävla fint. Solen skiner här i Stensjön, valpen tar ärovarv på gräsmattan och verkar lyckligast i världen, det finns tusen saker att se fram emot denna sommar och jag känner helt enkelt inte igen mig själv. Känner inte igen mitt liv. Visst finns de olidligt tråkiga dagarna kvar ibland, när det känns som att tiden står stilla och man blir ensammast i världen, men de blir allt färre och kortare. Och snart lär de vara försvunna helt, med ny sambo och förhoppningsvis ny färg på väggarna.