Tack vare min okände beundrare och en mer känd fin Matilda har jag tagit mig i kragen och kikat in här igen. Läser igenom gammalt svammel och blickar tillbaka lite, på gott och ont. 

 

Men så dyker det upp en födelsedagshälsning till finaste Hanna som gör mig sådär varm och glad. Samtidigt som saknaden tar stryptag kan jag inte hjälpa att jag sitter här och ler åt alla fina minnen. Älskade Hanna, och alla ni andra. Jag saknar er massor och hoppas att jag aldrig någonsin lyckas glömma hur fina ni är.

 

Kära vän, fiende eller hen. 

Jag har faktiskt inte haft så fin dag, näsblodet har forsat genom hela arbetsdagen och nu är min energi borta. Dock fylldes den på igen när jag fick ett sådant fint meddelande. 

 

Jag har självklart ingen aning om vem du är, men antar att jag saknar dig minst lika mycket som du saknar mig. Antagligen mer. Särskilt om du rimmar på fis. Och gris. Och spis. Då saknar jag dig otroligt mycket. 

 

puss och hjertahhhh

Hej kära Frida! 
Du är fin, snäll och bäst, hoppas du får en bra dag. Jag saknar dig här uppe i jämtland. 

pussssss å kraaaaaam