Helgen blev bra. Riktigt bra.

Slutar aldrig förvånas över hur fina vänner jag har och hur flera månader plötsligt bara känns som ett par dagar när man får ses igen. Kramas och prata länge om ingenting. Och om allting.

 

 

Lite sådär glad i hjärtat blir jag när människor i min omgivning talar om att de faktiskt läser min blogg. Även om det numera inte finns särskilt mycket att läsa om. 

 

Största anledningen till detta är att jag oftast är helt utslagen när jag kommer hem från jobbet och den lilla energin jag ibland har spenderas på gymmet. Eller på vägen till hemköp där chokladmunk lockar lite för mycket. 

 

Men visst har jag det bra ändå, sparkontot ökar långsamt men stabilt och vikten likaså, fast tvärtom. 

Blev dock ett tvärt avslut på min medicinering eftersom att mina läkare är smått retarded som varken hör av sig eller förnyar mitt recept så nu brottas jag med alla dessa biverkningar dag ut och dag in. Svettas och spelar på min kära iPad, kort och gott. När jag inte däckar i soffan på jobbet, dvs. 

 

Samtidigt saknar jag skogen, hundarna och människorna som fortfarande lever sina liv där uppe. Känns skönt att åka hem imorgon och ta igen lite förlorad tid. Eller ja, ganska mycket förlorad tid. 

 

Dags att trotsa feberfrossan och göra lite nytta!

 

Här är min trogne (läs enda) vän här nere bortsett från min käre sambo.

Och vi tycker om att pimpla vin på bussen.