då mitt största bekymmer var att tänderna kliade


partner in crime for the night


lite så


"what doesn't kill you makes you stronger"

M Y A S S

beck, bastu och allt däremellan

Hemma och återigen halv.
Fin början på ett alldeles för kort lov.

Pepp på lov och bästa vän.

ya



mina fina


snygg helg



världens bästa

upphöjt till två

fredag

Ett paket som aldrig verkar vilja komma och smårubbat samvete.
Feta cravings efter fet mat och funderingar kring hemfärd.

Det snurrar i min skalle.
typ
hejdå

,

att inte veta är nog det värsta.
"Tänk på någonting annat, tänk inte på mig. Oroa dig inte över mig"
men hur gör man?

gjorde min dag lite


torsdag

Ibland tänker jag för mycket. Ligger timme efter timme utan ett ögonblick av sömn, medan min redan skakade hjärna fylls med funderingar. Oftast lösa, osammanhängande och väldig onödiga tankar. Men ändå tillräckligt viktiga för att etsa sig fast så djupt.

Att sakna någon, någonting, något. Att sakna en tid som flugit förbi, som tagit ett avslut.
Att sakna en person, kanske avliden eller bara bortrest, växt ifrån, flyttat ifrån, bortkommen, missanpassad, förvirrad, försummad.
Att sakna någonting man en gång haft som är borta nu, eller någonting man aldrig haft som man så gärna vill ha.
Att sakna en känsla som kanske kändes väldigt bra, en kram eller närheten av någon. Saknaden av att prata med någon man inte pratat med på en lång tid.
Saknad efter en vän, familjemedlem, gammal vän från en annan tid. Att sakna delar av ett annat liv, barndomsminnen, minnen som betytt något och som kanske fortfarande betyder.
Saknaden efter dofter, röster, hjärtslag. Saknaden av att få sin hand hållen, en puss i pannan, en viss blick, ett visst ordval i en mening.
Att sakna förmågan att våga, känna saknaden efter någon eller något som aldrig någonsin kommer tillbaka.

Universums värsta känsla enligt många. En sorgsen, bitterljuv känsla som inte går att styra.
Att sakna något man aldrig trott att man skulle sakna.

Att sakna någon som inte är värd att bli saknad.

Eller att sakna någon så mycket att psyket slits sönder bara av tanken på att aldrig mer kunna hålla om personen, skratta eller gråta tillsammans igen. När man saknar någon så fruktansvärt mycket att man skriver ett helt inlägg om saknad, osammanhängande och konstigt.
När man bryter ihop och hoppas på att morgondagen blir mer stabil.

yu

Måste

Sluta

Handla

Upp

Alla

Mina

Pengar

Pung

T

ibland är jag ganska snygg

Tillägnat er som sägs efterlängta mer bilder på moi.

.

BLÖ

måndag

Tänk om du visste hur många dikter jag skrivit om dig.

Töntigt och patetiskt
Skulle du kanske tycka.

Kanske skulle du tycka att jag ljuger och romantiserar.
Säger det som låter bra.

Tänk om du visste
att jag menar
varenda
ord






fint


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0