Jag hatar att vara sjuk.

Hatar. Ni vet synonymen till avsky och antonymen till älska.

Trots att jag egentligen inte alls tycker om själva ordet och dess överflödiga användning är det precis så jag känner nu. 

 

"Men du är ju sjuk hela tiden", tänker du säkert nu. Sjuk i huvudet. Dock är det inte denna sjuka jag syftar på idag, utan det här eviga illamåendet som ofrivilligt förlamar mig och hindrar mig från att njuta av livets goda. Detta tillsammans med lite andra godsaker som feber, yrsel och ett tomt energiförråd. 

 

Jag blir så obeskrivligt frustrerad över att vara sängliggandes, ensam, när solen agerar bastuagrigat ute och helgen nalkas. Framför allt när det var tänkt att jag skulle jobba idag, tjäna lite pengar så att de där 4 veckorna jag planerar att vara ledig i sommar inte tömmer mina fickor allt för mycket. 

 

Men, tro det eller ej, så lyckas jag trots mina mindre motgångar ändå hålla humöret på hyfsad nivå idag. Kanske beror det just på solen som verkar ha parkerat utanför balkongen för en tid framöver, eller på att jag äntligen tog mig förbi den där helvetesbanan på candycrush som givit mig mardrömmar ett par veckor. 

 

Det kan också vara så att min kropp och själ känner av att det är fredag idag.

Och fredag här i Uptown innebär fredagsmys med god mat och film tills man somnar och får sova tills man vaknar på lördagen. Oavsett om klockan hinner bli 9 eller 14. Kan även bli ett OC-maraton, säsong 2.

Förvånansvärt fint det med!