Läser gamla inlägg, hittar deppiga dikter och fina videoklipp.

Och lite konstigt ändå hur jag kan komma ihåg allt jag skrivit om så himla väl. 

Allt fint som hände under de 3 år jag bodde med Denice. Nya möten, Claras fester (!!!), diverse missplacerade spyor, långa fina promenader, svullkvällar, skoterturer i soluppgången, underbara dagar på crossbanan, ovälkomna gäster och så mycket, mycket mer.

 

Otroligt mycket som förändrats, och visst känns det lite jobbigt att aldrig kunna gå tillbaka.