När jag äntligen kände att jag kunde slappna av, lägga mig i soffan och andas en stund ringer den hemska försäkringskassatanten och förstör min dag. Inte särskilt behövligt efter en vaken natt på jobbet. 

 

Jag har äntligen slutat strula med allt vad sjukpenning och sjuklönsgrundad inkomst heter när jag plötsligt ska betala tillbaka pengar till de? För att äckelCSN bestämde sig alldeles för sent och snabbt att ge mig 1050 kronor i månaden tills jag fyller 20. Vilket inte alls är mycket pengar, särskilt inte om man jämför med förlorad inkomst under sjukskrivning.

 

Frustration.

 

Det är ungefär lika oförståerligt och knasigt som det är skrivet. Det värsta av allt är att jag, om jag friskskriver mig trots att jag fortfarande är sjukskriven, slipper strula och behöver bara betala tillbaka "en liten summa pengar". 

 

Deras ultimata lösning är alltså att jag friskskriver mig och plockar bort arbetspass från mitt schema i stället. Känns som en extremt smart och hållbar lösning. Färre arbetspass i månaden alltså och lägre lön, men vatusan. 1050 i studiemedel kommer man långt på. (....)

 

Skrufar och dör en stund. 

Och jag som både skulle hinna med plugg och gym och marinering av älgkött innan sambon kommer hem från jobbet. 

 

Kände att jag behövde dela med mig, skriva av mig, och gråta lite i bokstavsform. 

 

"GnällFrida", tänker ni nu missnöjt. "Kan hon aldrig skriva något hon blir glad av?". 

"Okej", tänker jag. "Kanske ska avsluta med något som faktiskt gör mig glad också, för att lätta upp stämningen lite". 

 

Och obeskrivligt glad blir jag varje gång jag hittar fina brev i brevlådan, denna gång var det rosa och om möjligt ännu finare! Tack fina Hanna för att du skriver och berättar, jag svarar så fort jag rensat bort det svarta molnet ur mitt huvud och lugnat ner mig lite.