Nu är min efterlängtade hemresa inte långt borta. Kanske tror ni nu att det är själva hemresan jag längtar efter, det vill säga de ensamma timmarna i bilen med hög musik och för mycket hamburgare, men det är inte helt rätt tänkt. Kanske tänker ni också att "Jaha, nu har hon fått nog av Uppsala. Told you so, flicka lilla.", men det är inte heller helt sant. 

 

Det ska nämligen bli otroligt skönt att få komma hem, slappna av, inte slappna av och umgås med alla fina, samtidigt som det antagligen kommer kännas skönt att återvända ner till Uptown igen. Hoppas dock på lite mer liv och rörelse, för nu känns allt ganska dött. Händer för lite, tänker för mycket. Hänger för lite, snusar för mycket. Ja, ungefär så känns det just nu. 

 

Men oroa er inte, kära vänner, denna tristesskänsla kommer jag att lämna här i Uppsala och låta den blåsa bort under tiden jag är hemma, för att sedan återvända och ta nya tag. 

 

Jag hoppas att ni inte har glömt mig, och att det väntar många fina återseenden när jag kommer hem. Lönnfeta kramar och monopolmaraton, drinkblandande och gitarr framför brasan. Håller även tummarna för x antal nattdopp, sving i öratjärnslianen och snygga vurpor på tub och vattenskidor. Kanske också en sväng till crossbanan om låtsasgudarna är med mig, samt andra äventyr som ej bör nämnas såhär offentligt. 

 

På återseende, kära kalvar. Längtar så att jag får magsår.