Känner mig ungefär duktigast i världen nu när jag äntligen gjort den där energisugande deklarationen. Inte särskilt svårt egentigen, jag godkände bara allt och hoppades att det blev rätt. Enligt skatteverket ska jag ha tillbaka en massa pengar, så visst vore det synd att börja gräva och eventuellt upptäcka motsatsen? 

 

Och till er som undrar vart jag har tagit vägen, vad jag gör och hur jag mår finns det massa olika svar. Men svaret på varför denna blogg inte är min vardagliga sysselsättning vet jag faktiskt inte. Jag liksom bara lever här i Uppsala nu, jobbar, sover, äter. Någon gång ibland händer det att jag och Frida går på bio, annars inte särskilt mycket. 

 

Missförstå mig rätt nu, för jag trivs här, men denna ständiga stress av att inte riktigt vara säker på att vi har boende om 2 månader ligger där i bakgrunden och bryter ner mig. Samma sak gäller sjukgymnastiken, som inte hjälper, läkarbesöken, som inte heller känns hjälpa, och allt annat som inte riktigt löser sig som jag hoppats (och hoppas) på. 

 

Trots detta klagande har helgen varit riktigt fin! Vi drog till Karlstad en sväng på inflyttningsfest och jag kände inte en enda själ. Inte ens värdparet för inflyttningsfesten kände jag, utan litade på Fridas omdöme om att det var ett trevligt gäng. Vilket det var! Fick höra på Burger King av en okänd snubbe att jag hade fina drag, han bad samtidigt om ursäkt till Frida för att hon inte hade det. Snällt av honom att be om ursäkt i alla fall. (?)

 

Hur som helst börjar det dra ihop sig för även min 20-års dag, och jag längtar obeskrivligt mycket efter min kära Sookie. Systemet i all sin ära, men som jag säker nämnt tidigare längtar jag mest till A-körkortet utan begränsning. Pojkflickan med kort hår har talat! 

 

För övrigt dyker jag upp i Jämtlands skogar runt den 27 april för att äta lite tårta med släkten, har ni (läs jag) tur kanske jag även hinner med lite kramkalas med alla fina innan jag måste återvända till jobblivet här nere igen.