1 år seeeen
Idag var dagen
som jag äntligen vågade
Med skakiga knän
gick jag fram till dig och frågade
Jag är nästan aldrig blyg
men blir ofrivilligt generad
Så jag tog några djupa andetag
och försökte hålla mig fokuserad
Fokuserad på att inte svamla, stamma
eller säga något helt galet
Under de få stegen fram till dig
förberedde jag talet
Det började ganska bra
du verkade faktiskt glad att jag kom
Men det var ju i och för sig innan
du visste vad jag ville prata om
När jag väl började komma
på någorlunda rätt spår
Verkar du börja fatta
och en pinsam tystnad uppstår
Jag vill verkligen inte förstöra
genom att sätta dig i den situationen
Så jag gav dig en kram i stället
och gick tillbaka till lektionen
Jag förundras lite över hur mycket som har förändrats (vilket inte alltid innebär förbättring***) under ett ynka år, samtidigt som jag också förundras över hur mycket som är precis som det alltid har varit. Läser gamla dikter och saknar mitt gamla jag en aning, samtidigt som det känns extremt skönt att inte längre vara den människan. Ni vet, äta kakan och ändå har den kvar. Eller bullen. Eller dubbel-daimen.
Kort och gott är jag nog lite vilse ändå, vilket frågan "vad händer efter studenten?" inte direkt förbättrar. Ja, vad händer?, tänker jag och svarar något i stil med miljöombyte och förhoppningsvis lite inkomst.
Just därför har det varit extra skönt att spendera dagen i fugelsta med grisar och lamm, opel rekord och sköna långdragna konversationer om absolut ingenting. Fina Fredrik som alltid lyckas bringa mig både smärta och glädje på samma gång. Smärtblandad njutning helt enkelt. Fast inte kinky-style, utan bara gamla vanliga "bara vara"-style.
Tar därför ännu ett glas vin och beundrar mina första grisbett någonsin som numera dekorerar mina vader och lår.
som jag äntligen vågade
Med skakiga knän
gick jag fram till dig och frågade
Jag är nästan aldrig blyg
men blir ofrivilligt generad
Så jag tog några djupa andetag
och försökte hålla mig fokuserad
Fokuserad på att inte svamla, stamma
eller säga något helt galet
Under de få stegen fram till dig
förberedde jag talet
Det började ganska bra
du verkade faktiskt glad att jag kom
Men det var ju i och för sig innan
du visste vad jag ville prata om
När jag väl började komma
på någorlunda rätt spår
Verkar du börja fatta
och en pinsam tystnad uppstår
Jag vill verkligen inte förstöra
genom att sätta dig i den situationen
Så jag gav dig en kram i stället
och gick tillbaka till lektionen
Jag förundras lite över hur mycket som har förändrats (vilket inte alltid innebär förbättring***) under ett ynka år, samtidigt som jag också förundras över hur mycket som är precis som det alltid har varit. Läser gamla dikter och saknar mitt gamla jag en aning, samtidigt som det känns extremt skönt att inte längre vara den människan. Ni vet, äta kakan och ändå har den kvar. Eller bullen. Eller dubbel-daimen.
Kort och gott är jag nog lite vilse ändå, vilket frågan "vad händer efter studenten?" inte direkt förbättrar. Ja, vad händer?, tänker jag och svarar något i stil med miljöombyte och förhoppningsvis lite inkomst.
Just därför har det varit extra skönt att spendera dagen i fugelsta med grisar och lamm, opel rekord och sköna långdragna konversationer om absolut ingenting. Fina Fredrik som alltid lyckas bringa mig både smärta och glädje på samma gång. Smärtblandad njutning helt enkelt. Fast inte kinky-style, utan bara gamla vanliga "bara vara"-style.
Tar därför ännu ett glas vin och beundrar mina första grisbett någonsin som numera dekorerar mina vader och lår.
Kommentarer
Trackback
