Skriver utmattande diktanalys om att livet inte handlar om vilka mål man sätter upp, utan hur man tar sig dit. Att man måste våga bryta sig lös ur den gråskaliga vardagen (om man inte lever som krigspilot) och våga skapa nya minnen. OCH SÅ VIDARE OSV OSV ETC.

Hur tråkigt som helst, särskilt med tanke på hur stilla mitt eget liv står at the ögonblick. Östersund är duktig på att kväva och äta upp, hoppas på att Kobenhavn har lite motsatt effekt.

Och sen mitt i allt strul, lökfläckar, för långa meningar och rågbröd finns mina kära vänner som på något vis har sopats in lite under mattan.

En av mina lite finare dammråttor heter Clara, hon fyller år idag och jag har inte ens fixat ett tårtkalas med fiskedamm. Shame on me och minuspoäng.

Snygg är hon också!



Och GRATTIS, såklart!
och pusss
och kraam
och puss igen