Imorse var jag fast besluten över att ligga i sängen hela dagen och tjura. Tjura över att jag är själv på första advent och tjura över att jag gått upp 6 äckliga kilo. Och sen började jag skämmas, över hur lätt jag bestämde mig för att dagen var förstörd. Innan den ens hade börjat. 

 

Släpade mig därför ut genom dörren, skakade av 4 meter snö från cykeln och begav mig bort mot gymmet med både fastfrusna bromsar och växlar. 

 

Aldrig har det varit så tråkigt att träna, men visst fan var det värt det. 

Hoppas bara på att jag lyckas komma iväg några gånger till innan jul.. för mina byxors bästa.

 

Och helt ensam kommer jag ju faktiskt inte att vara denna första advent trots att frugan är borta på äventyr, ska ju faktiskt jobba ikväll. Även om det just ikväll inte kommer att kännas särskilt mycket som jobb, hyra film, mumsa hamburgare och flera ton pepparkakor står på schemat och jag har redan glömt bort vad det var jag tjurade över imorse.