Snökaos här i Uppsala, för er som bojkottar nyheterna. Igår blev alla bussar inställda på grund av snöfallet. Har hemifrån alltid skrattat åt detta ständiga kaos i södra Sverige, men plötsligt tycker jag inte att det är lika roligt längre. Kan inte riktigt förstå att hela staden kollapsar när det kommer 2 dm snö lite plötsligt. Bilar fastnar vid trafikljusen och bussarna tar sig inte ifrån busshållplatserna.

 

Plogbilarna virrar omkring och verkar inte veta vad de håller på med. Gång- och cykelvägarna blir igensnöade så alla stackars fotgängare och cyklister hamnar antingen i meterhöga drivor eller ute på de halvt plogade vägarna. Bilisterna verkar tycka att allt borde lösa sig om de tutar i kör och taxibilarna erbjuder skjuts för 200 spänn om man vill åka en knapp kilometer. 

 

Och mitt i allt sitter jag med mitt egna lilla kaos. Kaos både kroppsligt och mentalt. Saknar känslan av att alltid ha någon att umgås med, någon man alltid kan våldgästa för en promenad eller en kopp varm choklad, eller någon man vet alltid tackar ja till en drink eller två. Eller baka schackrutor. Eller bygga snögrottor. 

 

Ångrar inte att jag flyttade hit, inte alls, för jobbet är oftast toppen och pengarna rullar in. Vilket är mer än vad jag vågade hoppas på. Jag har väl bara tagit mitt "gamla liv" lite för givet och nu slår det tillbaka, när jag inser hur mycket jag faktiskt missar. Och saknar. 

 

Återvänder till kära Jämtland 21-27 december för er som kanske saknar mig lite också. 

 

För övrigt kommer älskade Denice hit över nyår och det kommer att bli FETT.