Klockan är alldeles för lite och jag (läs min pappa) märker till min stora fasa att jag behöver vinterdäck på bilen.
Om en halvtimme.
Bortskämd som jag är sitter jag inne i värmen med en tallrik gröt och rostat bröd medan mina fina föräldrar är ute och sliter för min skull.

Snart bär det av på nya äventyr och det står ännu oskrivet om jag kommer hem levande igen.
Eller om det blir som det brukar, oväntat kaos och knas.

På återseende, kära främling.