Skippade utgång och party för en lugn hemmakväll, ett långt varmt bad och häng med andra halvan.
Men lyckades ändå hamna i en ambulans med sprängande huvud och skakad hjärna.

Det blev en lång kväll, natt och morgon på plåsterhuset men allt går som lite finare när man har världens bästa sällskap hos sig. Krävdes bara en redig gråtattack för att få behålla henne trots allt vad policy och patientsekretess heter.

Nu får det vara nog, jag lämnar nog aldrig sängen igen.
Hejdå.