.

När världen krymper till sitt minimum

När molnen är svart som rädslan själv

Och när ångesten faller över mig likt regnets droppar

Då finns du kvar för att hålla min hand

Och jag är evigt tacksam


Kommentarer

Lämna en komenter, vettja!:

Ditt namn, eller kanske något töntigt alias:
Håller du fast vid ditt namn?

Din civila status:

Äger du också en onödig blogg?

Ditt personliga uttalande om saken:

Trackback
RSS 2.0