Eller åtminstone skjuta upp.

Och glömma för en stund.

Och tänk att en liten håla som torvalla kan ha så mycket fint, bara man kommer tillräckligt nära.

En häst eller två, avbruten eller bara ovårdad.

En Frida eller två, lagom stela med lite wasabi på sidan om.

En katt eller två, eller tre. Ute, inne och i bastrumman.

Och nu känns den inlökade lägenheten ännu lökigare att vistas i.

Tur jag har min aspartamsberikade dryck att dränka mina sorger och hjärnspöken i.

På återseende, kära vän/främling/kalv.