för er som undrade

....
I flera år efteråt skulle hon vara sådär konstig, kvar i barndomen, men fast i en vuxen kropp. Man behövde se till henne dygnet runt. Ingenting kunde rädda henne.

Så en dag skedde miraklet. Hon reste sig upp i sängen, gick bort till bordet och skrev på ett papper:
“Mitt liv är rätt så tragikomiskt när man står på utsidan, när man ser in på det ur ett annat perspektiv..”

Så öppnade hon fönstret och kastade sig ut. Äntligen var hon befriad. Kanske skulle hon trivas bättre i sitt nästa liv.
Kanske inte.

Kommentarer

Lämna en komenter, vettja!:

Ditt namn, eller kanske något töntigt alias:
Håller du fast vid ditt namn?

Din civila status:

Äger du också en onödig blogg?

Ditt personliga uttalande om saken:

Trackback
RSS 2.0