Tänk vad lite kärlek kan åstadkomma med en liten vildmarkstös som jag själv.
Oerhört fin helg rakt igenom och det är med ett stort leende jag avslutar denna i en tom lägenhet. Med ett glas cola, såklart.

Jag förundras lite över hur mycket jag faktiskt har att glädjas över trots att jag alltför många gånger glömmer. Jag ska bättra mig, det lovar jag. Men visst vore det underbart om man fick spendera alla helger med de man älskar? Skvalpa med live-musik i en vattensäng och låta lugnet infinna sig en stund. Köra motorcykel tills det ömmar och äta godsaker tills magen säger ifrån. Underbart.

Något säger mig att min sommar inte kommer att skilja sig alltför mycket från helgen som varit, och om så är fallet är nog ingen lyckligare än jag.
Även om jag innerligt hoppas att även ni, som fortfarande läser mina ord, också får delta i mina lyckorus.

En vän sade till mig att min glädje smittar av sig och jag hoppas att det fortfarande är sant. Att jag trots mitt hemska skratt drar med mig andra till samma destination. För visst anser jag lyckan som en sådan, en destination som man ständigt söker och undermedvetet, eller medvetet också för den delen, längtar till.