Känslan av att flyga genom luften 20 meter och få den där perfekta landningen man annars bara drömmer om.
Eller när man svettas tillsammans med hundratals andra människor till musik som värmer.
När man drar ut på spegelblankt vatten bakom en båt och släpper en skida för att sedan glida vidare på en.
Eller kanske när man skriker av både rädsla och glädje tills man tappar taget om tuben och drar i sig en rejäl klunk sjövatten genom kroppens alla öppningar.
När man drar på sig en stödkrage och dansar som grannen i beck med sina allra finaste vänner.
Eller kanske till och med när man ramlar med sin cykel och skrubbar upp både armar och ben. 

Ibland räcker det att man går hem i dimman, blickar upp mot himlen med sin bästa vän och bara njuter. 

För hur mycket krävs det egentligen för att vara lycklig?