Trodde aldrig att saker skulle gå så långt att jag hör av mig till min bror för råd och stöd. Men han har varit fin mot mig senaste tiden och även om det inte väger upp helt mot allt han gjort mot mig betyder det mycket. Jag har trots allt inte varit en ängel mot han heller, första slaget eller ej.

Jag vet vart jag har honom nu, till skillnad från många andra som jag tills nu varit stensäker på. Vill fortsätta vara säker, fortsätta som då när det var som bäst. Men har man en gång börjat tvivla får man nog räkna med en stund för att allt ska lugna ner sig och återgå till det vanliga igen, eller åtminstone så nära till det vanliga som möjligt.

Rensar mitt huvud med Matt Wertz's låtar och hoppas på att på sova lite inatt, nu när jag löst upp åtminstone en av knutarna i min själ. En stor knut dessutom.

Många inlägg har det blivit och inom snar framtid är jag nog mogen för allmänheten att läsa mina tankar igen.