När jag skulle börja skriva detta inlägg för några timmar sedan funderade jag över vilka "mina syskon" verkligen är. Mina funderingar skenade iväg kraftigt vilket resulterade i att jag inte skrev något alls, för om sanningen ska fram skiftar min syn på hela syskon-begreppet från dag till dag.

Vissa dagar är jag glad att jag har en storebror, någon som ställer upp med både skjuts och rådgivning. Delar med sig av livserfarenheter på både gott och ont.
Medan jag andra dagar önskar att jag vore enda barnet, intalar mig att allt skulle vara så mycket bättre och enklare då. Självklart skulle det även vara så i vissa fall, men jag är osäker på hur jag skulle vara som person idag om jag inte växt upp med Isak. Han har trots allt påverkat mig en hel del, men på både gott och ont även här.

Isak är alltså (för er som kanske missat) min storebror, han är två år äldre men minst lika konstig som mig. Om inte konstigare!
Vi har våra egna tankar om livet och om hur det ska levas, om hur problem ska hanteras och om vad som är viktigt. Men det händer också att vi faktiskt kommer överens, tro det eller ej, och då har vi galet roligt!

Förutom Isak så brukar jag anse mig ha en bror till, en yngre broder som åtminstone delar mor till namnet. Fredrik heter han och är inte som alla andra, precis som mig med andra ord. Jag har känt han längre än mina egna underkläder och det har inte gått en enda dag då jag önskat att han inte fanns.
Banden jag har till honom är såpass starka att jag inte kan se honom som något annat än en bror, annars skulle det börja luta till förälskelse och då har det genast blivit knas.