Efter två välplacerade sjukdagar i ghettot fick jag någon form av energyboost, vilket resulterade i tvättstuga. Stolt tjej som väntar på att sina två maskiner ska bli klara innan klockan ens slagit 9.

Får se hur många vändor jag lyckas göra i trapporna innan både rygg, mage och huvud säger ifrån.
Spännande.

Och bara för att mitt liv intresserar samtliga läsare något så oerhört kan jag också stolt tala om att ni finner mig i Stugun i helgen, om ni skulle känna er sugna på en nattmacka eller två, en film eller kanske bara en varm vattensäng att landa i.

Nu får det vara nog, ögonlocken faller och jag funderar på om det är värt att somna när det endast är 25 minuter kvar tills jag måste boosta igen?

Stackars, stackars mig.
Stackars mig som är sjuk och ligger hemma i en varm säng medan en stor del av andra barn i min ålder plågas i kyrkan. Korsfästelse genom noterna. Eller. kanske inte.

I vilket fall känns just den här sjukdagen lite extra bra, mer än helt okej under omständigheterna.
Även om jag vet att det enbart beror på en fin morgon, att jag egentligen mår lika dåligt som jag gjorde igår och dagen innan det.

Men om man inte säger det högt så är det inte sant.
Bestämmer att hela dagen blir bra, helst hela helgen också.
Tack på förhand.