Snart försvinner min fina kusin till Skåne i 3 långa år och jag har våran gemensamma vecka på Kreta till farväl. Lite sorgligt känns det, särskilt när jag tänker på hur länge det dröjer innan jag träffar henne nästa gång. Hur länge det dröjer innan vi kan vara sådär extremt konstiga tillsammans och hitta på saker som ingen annan någonsin skulle kunna drömma om att göra. Hur länge det dröjer innan vi åker utomlands igen och hur äckligt länge jag kommer behöva vänta på att berätta för omvärlden att jag känner en ko, tillsammans med henne. Tillsammans med Zhara!

Det är inte det värsta som kan hända, att hon flyttar, det vet jag.
Men visst fan känns det lite jobbigt!








♥