Livet leker och någonstans i mitten av min gigantiska sandlåda sitter jag, nöjd med tillvaron trots hjärnskador och efterblivna läkare. Det blir ju som lättare att hitta tillbaka till ytan igen när livet flyter på lite, när man återfår både lite rutin och variation i tillvaron. När man får vakna upp bredvid sin trolovade och när man kan vistas hemma utan våld och rädsla för vad som händer i världen utanför sitt rum.

Våren är kommen och har som så många gånger förr även fört med sig lite hopp och värme till mig och de flesta i min omgivning. Det tackar jag för och hoppas att det håller i sig, ty det behövs.