Hon låg hopkrupen på tamburgolvet och grät uppgivet. I familjen fanns två pubertetsungdomar, en pojke och en flicka. Dottern satt spänd på sängen i sovrummet och ryckte till var gång modern skrek till för ett nytt slag. Sonen satt i vardagsrummet och fnissade nervöst. Han sörplade mellanöl i smyg ur burken som fadern hade påbörjat.
Misshandeln ingick i familjens veckorutiner. Föremålet var alltid modern som hade kuvats till rollen som familjens syndabock. Hon kunde aldrig göra någonting rätt. Hon var flamsig, glömsk, flirtig, slösaktig, slarvig. Lagade ingen god, fastän hon var hemkunskapslärare. Hon var ful. Hon luktade illa. Hon var lat. Hon kunde inte uppfostra barnen. I sängen var hon frigid och hon hade förstört makens och familjens liv. Hon var i alla avseenden en hopplös människa.