Bokstavligt talat, läker inte armen ihop tills imorn får jag uppsöka sjukvård för vampyrattack.

"Frida, hur mår du egentligen? Förstår att jag kanske inte är någon du berättar saker för, men det betyder ju inte att jag inte märker att du inte är på topp. Självklart får du ignorera och svara att allt rullar på, men jag oroar mig även om du inte märker det!"

Skalet håller inte alltid, det får jag bekräftat alltför ofta numera.
Men jag faller och har svårt att ta tillbaka mina misstag, för oftast är det så att det är misstagen som får mig att må bättre. Om ens för en liten stund.

Det är väl de små stunderna som räknas?
Intalar jag mig själv när jag märker att det börja gå snett.

Men just idag är det bra, helt okej faktiskt.
Så det får räknas just den här stunden.



Tydligen så har jag kyssvänliga läppar också? Värt att notera!