Jag drömde att jag dog inatt. Hur tänker jag inte gå in på, men så var det i alla fall.
Nu när jag tänker på det borde jag kanske se det som en mardröm, men det gör jag absolut inte. Det kan ha varit den bästa drömmen jag haft på länge, faktiskt.

Så imorse när jag insåg att planerna för dagen var ogenomförbara orkade jag varken hålla tillbaka tårarna eller min önskan att få återuppleva min dröm.
Så svag är jag.

6 timmar har det nu gått som jag sluppit tänka, svara på frågor eller i över huvud taget prata med någon mänsklig varelse, sen imorse. Hade gärna legat kvar sovit ett tag till, men när jag redan gjort det 17 timmar det senaste dygnet var det svårt att somna om igen.

Jag hoppas på att få dö igen, inatt.