Det sägs att man ska tänka först
och prata sen

Det var iallafall vad jag fick lära mig
för väldigt längesen

Tydligen gäller detta inte dig
trots att du verkade så bra

Det gjorde ondare än du tror
de där få meningarna som du sa

Jag lovade mig själv
att aldrig se tillbaka

Ser jag bilder på dig
fantiserar jag fort fram en dubbelhaka

Det funkar oftast
jag inbillar mig iallafall det

Men det värsta är att jag
egentligen inom mig vet

Att jag fortfarande saknar
allt det vi brukade göra

Din skrovliga morgonröst
som viskar snällt 'Gomöra'

Det är väl dom sakerna
man får försöka komma ihåg

Allt det vi hade
innan jag tillslut insåg

Att under din fina yta
fanns ditt riktiga jag

Att jag sa att jag älskade dig
ser jag nu som ett stort misstag

Jag kan däremot inte påstå
att jag ej menade det jag sa

Men jag står fortfarande fast vid
att mina barn ska vara utan ditt DNA

Hur illa du än behandlade mig
och trots allting som du gjorde

Ska jag nu erkänna något
som jag egentligen inte borde

Jag tänker på dig för ofta
Du & Jag, hand i hand

Det svider när jag märker
att jag saknar dig ibland




Men tydligen var man inte värd mer än ett utslitet 'Hej' idag, så jag gräver nog ner mig en stund. En liten stund.
För om man bortser från mitt möte med dig och ett annat mindre missöde är min dag bra, bättre än vanligt!

Och Hanna fyller 17 år idag! (17 år i staden, där jag växte upp och så, märker du hur fort det går?) ♫

SÅ ETT STORT JÄVLA GRATTIS TILL HENNE! ♥