För eder
'När jag var 14 år dog äntligen mina föräldrar, vilket gladde mig ofantligt.
Brist icke ut i förtvivlan kära läsare, ty det var sannerligen en lättnad.
Jag var inget bråkigt eller vanartigt barn. Nej, inte en gnutta av den ondskefullhet ni nu tror bor inom mig finns där i verkligenheten.
Den lättnad som infann sig hos mig hade skäl till dess uppkomst. Om ni bara lyssnar till min redogörelse får ni sedan själva redogöra om jag är en dåre.'
.............
'Jag serverade och ingenting tydde på att denna dag skulle förändra mitt liv. Men så när jag just satt mig på golvet för att äta min skorpa, hördes ett förfärligt gurglande.
Jag for upp från golvet och blickade bort mot min mor. Hennes ansikte färgades rött, munnen vidöppen, och kastade ut ett omänskligt läte likt en upprepad harkling kryddat med dödsångest.
Både jag och min far såg förvånat på hur kvinnan ej kunde andas, förlamade av skräck.'
Kände att jag var tvungen att dela med mig.
Kommentarer
Postat av: Father O'Blivion
Borde jag oroa mig?
Trackback
