Trägen vinner?

Att man själv vill att folk ska hålla kontakten med en är ju ingen nyhet, vet inte hur många gånger man tänkt höra av sig men ångrat sig för att "vänta på att hon/han hör av sig i stället".

Vet inte heller hur många gånger man faktiskt skickat iväg det där smset och fått något tråkigt, mer eller mindre meningslöst svar tillbaka och ångrat att man skickade något från första början.
Intalar sig själv att bara det att personen ifråga svarade är något positivt.
Och så är det väl, oftast?

Men hur mycket är det okej att höra av sig utan att man någon gång själv blir uppringd eller kontaktad på motpartens initiativ?

Är det ens värt att fortsätta hoppas när man inte får mer än ett "okej", "ja, själv då?" eller något annat intressant tillbaka?
Eller när man väl ringer och får ett "Frida, vem?", "Jaha, hej", i andra sidan luren.

Väldigt litet problem som skapar så stora funderingar och missförstånd, inte bara hos mig har jag märkt.

För det märks.

Och idag kom smset,
samtalet,
besöket.

Kommentarer

Lämna en komenter, vettja!:

Ditt namn, eller kanske något töntigt alias:
Håller du fast vid ditt namn?

Din civila status:

Äger du också en onödig blogg?

Ditt personliga uttalande om saken:

Trackback
RSS 2.0