Skratta aldrig utan din krage.
Så var man tillbaka i staden igen.
Lite friskare, lite gladare, lite ömmare, lite busigare och lite mer som jag brukar.
"Mamma, vad har den där konstiga tjejen runt halsen.. ?"
Tror aldrig jag längtat såhär pass mycket efter ett återbesök på sjukhuset, faktiskt.
Och vad jag gör om jag inte blir av med min svett- och blickframkallare är ännu oklart.
Flyr antagligen landet för ett tag, eller åtminstone länet.
På återseende, kära människovalpar.
Kommentarer
Trackback
