Fin titel på fin bok. Eller låt.
Kanske en visa.
Inte lika fin som Linnéa, dock.

När användarnamn och lösenord slängde ut mig tog jag fram mina cashewnötter och kameran. Kände att stöd i form av nötter behövdes när jag blev tvungen att ta av byxorna och fotografera mitt nakna knä.

Nu sitter jag med en tom påse i handen och en påse godis i skafferiet, funderar på hur stark jag egentligen är denna afton. Träningen kändes inte som den brukar och mitt huvud snurrar lite, jag har äcklig vätska på kinden och min mobil dör när den vill.

Lite sånt som händer runt omkring mig, i mig, på mig, för mig.
Samtidigt upptäcker jag hur mycket jag faktiskt skrev förr, kollade igenom min gamla mapp "tidsfördriv" och hittade otroligt mycket ögongodis. Bortser jag från att det är mina egna bekymmer och tankar som är nerklottrade är det ren underhållning.
Lite konstigt med skadeglädje mot sig själv, kanske.

Men alla säger ju att konstigt är bra, så jag intalar mig själv det också. 

Otroligt skönt att svamla ihop något såhär lite halvt osammanhängande också, särskilt om det finns fina stavfel som man inte orkar rätta till innan det läggs ut för allas nyfikna ögon. Eller uttråkade.
Meningen med det hela har jag inte kommit fram till än, men sålänge det finns läsare är det väl inte helt bortkastat ändå.

avslutar med en halvkonstig bild också