Dagen började förvånansvärt bra med oväntad sovmorgon på jobbet och lyxfrukost som jag noga valde ut igår. Tankarna höll sig på hur bra sommaren kommer att bli, och hösten, vintern, våren och sen även nästa sommar om det bara rullar på som det gör nu. 

 

Men snabbt vände den här fullt braiga jobbdagen till en hatdag.

 

Och om det är något jag verkligen hatar, så är det att hata. Sådär innerligt och magkrampande. Rent jävla hat. Hat mot mig själv, hat mot min omgivning och rent allmänt jobbigt hat som flyter omkring och vägrar dunsta. 

 

Något som också flyter omkring är osanningar om mig själv, förvridningar av verkligheten som vissa människor tycks tro tillräckligt mycket på för att inte ens ge mig en chans. En chans till att visa vem jag är eller bara en chans till att förklara. Vissa av dessa har sina grunder, det vet jag självklart om, medan andra är rena lögner. Och det kanske är det jag hatar mest. Lögner. 

 

Det är kanske där hatet mot mig själv kommer in, jag har ljugit så fruktansvärt mycket både mot andra och kanske framför allt mot mig själv. Ljugit om vad jag varit med om, ljugit om varför. Ljugit om vart jag varit, och med vilka. Ljugit för att skydda mig själv, och ljugit för att skydda andra. Ljugit om vad jag har behövt, ljugit om varför. 

 

Och med allt hat och alla lögner kommer ånger. Jag ångrar så mycket, både saker som hände för 10 år sedan och saker som hände igår. Jag ångrar att jag följde med på en utlandsresa som kom att förstöra stora delar av mitt liv. Jag ångrar att jag försökte förlåta, försökte förstå något som är både oförståerligt och oförlåterligt än idag. Jag ångrar att jag har ljugit för mig själv om hur jag har mått, egentligen. Jag ångrar att jag försökte intala mig själv att tiden läker alla sår. 

 

Hat, lögner, ånger.

 

Jag hatar att rykten sprids som löpeld och att de når mig på alla möjliga bisarra vis.

Att jag har levt i någon form av halvsanning under så många år. Ljugit för mig själv så bra och intensivt att jag till slut trott på mina egna lögner. 

Och nu, när jag äntligen har funnit riktig lycka ångrar jag att jag inte tillät mig göra det tidigare.

 

För trots allt detta, allt hat, alla lögner och all ånger, är jag lycklig.