Jag blundar och tänker på min häst i hopp om att John skall infinna sig.

Ni hittar mig i min vattensäng, ensam och inte lika pepp som jag en gång var inför morgondagen.

Och vilka ord använder man sig av när "Jag älskar dig" inte längre räcker till? När man älskar någon så mycket att det bokstavligt talat gör ont när saknaden slår till. När man finner sig själv med ansiktet ner i kudden tills luften tar slut, bara för att den doftar så otroligt tryggt. Inte alltid nödvändigtvis gott, men blundar man och låtsas tillräckligt hårt kanske man lyckas glömma för en stund att man ligger där ensam.

Så hur ska jag få dig att förstå hur mycket du betyder när den gamla hederliga frasen inte tycks räcka till? Ska jag ta det på franska? spanska? kanske danska? Eller så får du helt enkelt ta åt dig, försöka se dig själv så som jag ser dig. För du är så underbar och jag tycker synd om alla de som aldrig kommer att få ta del av din storhet, din styrka och din utstrålning. Eller alla de som är för tröga för att faktiskt ta sig tiden att lära känna dig. För visst tar det tid, men obeskrivligt värt tiden har det varit.

Jag ska bli bättre.

Aldrig igen ska du behöva tvivla på mig, eller på min kärlek till dig.

För den finns kvar oavsett hur långt bort jag försvinner, eller vilka personlighetsförändringar som komma skall. Vilka mediciner och behandlingar som än tar sin början och hur många misstag jag än gör.

Jag tänkte avsluta med ett "Jag älskar dig", men låter bli.

För det jag känner är så mycket mer än så, även om jag inte riktigt finner orden än.

Kärlek till er.