Allt verkar så oäkta.

Idén om att goda saker händer goda människor, att det finns magi i världen och att de fromma och rättfärdiga får ta del av den.

För många goda människor lider för att det ska vara sant.

För många böner är obesvarade och alldeles för många litar villkorslöst på att magin finns, att man bara inte har det tillräckligt svårt eller att man inte har genomgått tillräckligt stor förlust för att ta del av den. Att man inte är tillräckligt god, kanske. Eller att det alltid finns någon annan som är lite bättre, lite finare och förtjänar den lite mer än vad man själv gör.

Varje dag ignorer vi hur förstörd våran värld faktiskt är och intalar oss att allt kommer bli bra.

"Allt kommer att bli bra, det löser sig."

Och visst är det sant många gånger, men allt kommer inte att bli bra. Det kommer alltid finnas någon själ kvar som funderar över detta, som ställer frågan ”Varför jag?” för många gånger och glömmer bort hur det känns att vara lycklig.

Det finns ingen magi i världen.

Åtminstone inte idag.

Kanske i morgon.

Kanske inte alls.