Och nu har jag både A- och B-körkort, oerhört trevligt!

Så snygga har vi varit under dagen, men nu är det klippt och överspacklat igen!

Mitt öde ligger i Carolines händer.

Var det jag fick på mig, en rekomenderad tid att tänka över saker och ting. Värdera det jag har och göra det bästa utav det, fatta viktiga beslut om hur jag vill fortsätta och hoppas på det bästa.

Jag har misslyckats ganska totalt och skulle vilja ha en ny chans, ett nytt år, bättre förutsättningar och bättre självkontroll. Men det funkar ju inte riktigt så.

Och nu har jag gått vilse igen.

Jag borde verkligen lära mig att hålla käften.

Också slog klockan 7, vilket innebär ny dag med nya äventyr.
Uppdraget "Sov inget inatt, var uppe ett helt dygn" är nu avklarat och det firar vi med att vara uppe ett till!

Önskar er en fin morsdag med mycket nuggets och snafs.
o c h e n p u s s

Klockan har nu slagit 5 och natten känns fortfarande ung. Ute skiner snart solen och en betapet-turnering har precis tagit sin början!

Hela kroppen krampar efter diverse händelser samt ett asgarv på cirka 48 minuter, jag har lyckats bränna bort hår på Marcus och Felix har äntligen vågat kärleksförklara sina känslor för mig.

Clara sitter och skrattar för sig själv i ett hörn och Dexter har däckat i hundkorgen.

En helt vanlig lördagsnatt/söndagsmorgon med andra ord.

Eller åtminstone en till.

Men visst fungerar det också, till slut.

En hel kladdkaka, tre nyskrivna låtar och massa mys senare skjutsade Kristina hem min shortsbeklädda stjärt och nymasserade fötter i hopp om att jag ska sova tillräckligt för att kunna vakna i morgon och stötta henne i den fruktade brännbollsturneringen som äger rum.

Lång mening efter en lång fin kväll.
Merci Beaucoup.


♥

Brumma har en klocka i present till hedersgästen.

Kollar på biffen och hunken tillsammans med Deeeeeeeeeeeenice.
FINT SKA NI VETA!

Funderar på om en annan hunk kommer joina eller om sängen blir tom inatt. Också funderar vi på om det var värt att borsta tänderna när vi ändå tittade på en till film. Och en till. Och snart en till.

Så nu vet ni.

Idag gjorde jag återigen som min "dumma bok" föreslog och gick på bio själv. Jag skulle se filmen i salong 2 och det gjorde jag med en påse godis och cola till sällskap.

Filmen var bra och ännu ett uppdrag är nu avklarat!

Allt verkar så oäkta.

Idén om att goda saker händer goda människor, att det finns magi i världen och att de fromma och rättfärdiga får ta del av den.

För många goda människor lider för att det ska vara sant.

För många böner är obesvarade och alldeles för många litar villkorslöst på att magin finns, att man bara inte har det tillräckligt svårt eller att man inte har genomgått tillräckligt stor förlust för att ta del av den. Att man inte är tillräckligt god, kanske. Eller att det alltid finns någon annan som är lite bättre, lite finare och förtjänar den lite mer än vad man själv gör.

 

Varje dag ignorer vi hur förstörd våran värld faktiskt är och intalar oss att allt kommer bli bra.

 

"Allt kommer att bli bra, det löser sig."

 

Och visst är det sant många gånger, men allt kommer inte att bli bra. Det kommer alltid finnas någon själ kvar som funderar över detta, som ställer frågan ”Varför jag?” för många gånger och glömmer bort hur det känns att vara lycklig.

 

Det finns ingen magi i världen.

Åtminstone inte idag.

Kanske i morgon.

Kanske inte alls.

 

 

 

Ännu ett steg närmare, som min mor uttryckte det.
Och visst känns det bra!

Men kan gärna få komma tillbaka.

Tacotårta, motorcykel, fint väder och Frida gör den här helgen lite extra fin.






Och än är den inte över!

Tänk vad mycket en liten puss kan åstadkomma.
Eller två.

"Jag gjorde det inte för att jag bryr mig om dig. Jag gjorde det för att jag vet om många andra som faktiskt gör det."

Min bror tycker att jag är grov, ungefär som fullkornsbröd. Eller som en pannbiff.
Och Johannes är snäll och spelar monopol med mig i min grotta.
Där har vi det bra en stund, trots dessa svåra tider.

Nere vid strandkanten sitter hon, vinden bedövar och tårarna går inte längre att hindra. Tankarna flyger iväg, som alltid. Alltid samma ställe, samma händelse, samma man. Hon hatar honom för allt, men kan ändå inte sluta älska. Hon älskar fortfarande mannen han brukade vara, sådär obeskrivligt fin och underbar. Han som alltid fanns där när hon behövde honom, mannen som alltid skulle finnas där.

Två brutna revben, en krossad käke och ett missfall senare finner hon sig själv här igen. Samma strand som de träffades, samma strand där allt var perfekt en gång i tiden. Samma strand där hon blev förälskad och kände att livet faktiskt hade mening. Hon återkommer i hopp om att hennes mening ska infinna sig igen, lyckan och glädjen i att leva. Hon hatar honom mer än vad hon låter sig själv erkänna, mer än vad hon låter sin omgivning ta del av.
Men mest av allt hatar hon sig själv.

Åh, Hanna det är din dag idag
när jag såg dig på skolan blev jag lite knäsvag

Jag fick hålla om dig en stund och allt blev bra
vem som helst hade dött för att få vara ja'

Jag önskar dig all lycka i ditt fortsatta liv
att du nu som vuxen inte tar alltför stora kliv

Att du fortsätter vara så söt och bra som du är nu
jag har bara en sak kvar att säga och det är I LOVE YOU

<3

Men oj vad håller jag på med?
Jag glömde en viktig grej

Var så himla besatt av Hanna
att jag glömde en annan fin tjej

En annan tjej som blivit kvinna
hon heter Gina

Men hon är för mig mest känd som
tjejen med finast Vagina

Jag önskar även dig en toppenfödelsedag
att du äter för mycket tårta och känner välbehag

Jag älskar er båda, det måste ni förstå
och glöm mig nu inte när era hårstrån färgas grå!


PUSS OCH KRAM TILL TVÅ AV DE FINASTE TJEJERNA JAG KÄNNER OCH GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN VAFASEN!

Tänk vad lite kärlek kan åstadkomma med en liten vildmarkstös som jag själv.
Oerhört fin helg rakt igenom och det är med ett stort leende jag avslutar denna i en tom lägenhet. Med ett glas cola, såklart.

Jag förundras lite över hur mycket jag faktiskt har att glädjas över trots att jag alltför många gånger glömmer. Jag ska bättra mig, det lovar jag. Men visst vore det underbart om man fick spendera alla helger med de man älskar? Skvalpa med live-musik i en vattensäng och låta lugnet infinna sig en stund. Köra motorcykel tills det ömmar och äta godsaker tills magen säger ifrån. Underbart.

Något säger mig att min sommar inte kommer att skilja sig alltför mycket från helgen som varit, och om så är fallet är nog ingen lyckligare än jag.
Även om jag innerligt hoppas att även ni, som fortfarande läser mina ord, också får delta i mina lyckorus.

En vän sade till mig att min glädje smittar av sig och jag hoppas att det fortfarande är sant. Att jag trots mitt hemska skratt drar med mig andra till samma destination. För visst anser jag lyckan som en sådan, en destination som man ständigt söker och undermedvetet, eller medvetet också för den delen, längtar till.

Hennes liv är rätt så tragikomiskt när man står på utsidan, när man ser in på hennes liv ur ett annat perspektiv.

Hon är som en ökenblomma, bildar sina rötter under de två dagar som regnet faller. Sakta stiger hon upp ur leran för att blomma, men bara för en kort stund. Hon fångar de vackra solstrålarna, tar till sig de och omvandlar de till sin egen skönhet. Helt ovetandes om att de snart skall bli hennes död. Sedan faller hon i torka och bara två dagar senare, när bara de torra, skrumpna resterna av hennes liv är kvar kommer turisterna. De kommer för att se miraklet. De ovarsamma människorna ser inte resterna av det vackra på marken, utan trampar sönder henne till det oigenkännliga.

Och så går alla våra liv, förr eller senare. Vissa av oss har priviligiet att leva längre, och kanske blir just du plockad av någon som tycker om dig för den du är, trots dina brister. Andra, såsom flickan, blommar, dör och faller sönder, förvandlas sedan till stoft eller damm.

Därför lämnar flickan den här världen idag, med förhoppningen att någon ska plocka henne i nästa liv, innan det förstös återigen. Innan hon förvandlas till något som ingen lägger energi på att känna igen, varken hon eller någon i hennes omgivning. Kanske har hon turen att bli uppskattad i nästa liv, kanske blir hon uppmärksammad och omhändertagen.
Kanske inte.

Jag är inte här. Jag har gått ut en sväng, för att leta efter mig själv.
Skulle jag återvända innan jag kommer tillbaka får ni be mig vänta på mig. Eller åtminstone lämna en lapp innan jag försvinner igen.

Tack på förhand.

Med ständigt håll attackerar jag skolan denna fredag, inte för att jag vill, men för att jag måste.

Alltså, jag börjar bli så trött på Pinocchio. Hans man, den är så hård, att jag tappar alla mina lösnaglar.
Det här, det är keff.

Med det sagt åker jag till stallet med Denice en sväng, för att vi vill det.